Det finns olika sorters bekräftelsebehov...
...på facebook. Ett som har blivit tydligare nu sista året bland mina vänner är ålderskristräningen. Eller det kan finnas två anledningar, som jag ser det, till att varannan statusuppdatering gäller träning, gärna med runkeeper eller nu senast Nike.
Den första anledningen, som jag väljer att kassera, är att tekniken helt enkelt gått framåt och att alla träningsappar har en direktknapp till facebook. Visst, den kanske spelar in till en viss gräns, kanske framförallt för "jag är ingen stor facebookanvändare"-gruppen som med detta menar att dom inte gillar att bidra till facebook utan endast är inne och smygläser utan att göra sig sedda, dvs de snyltar bara på stämningen. Att bidra- eller snylta-resonemanget är ett otroligt användbart resonemang som kan rättfärdiga diverse beteende man ibland behöver ursäkter för. Hur som helst, tillbaks till anledningarna för träningsuppdateringarna.
Anledning nummer två är alltså ålderskristräning. Att detta fenomen framförallt visat sig på min facebook det senaste året får nu en naturlig förklaring eftersom jag närmar mig 30 med stormsteg. Helt plötsligt måste man bevisa för sig själv, men framförallt för andra (och då i synnerhet sina skolkompisar man inte träffat sen gymnasietiden) att man fortfarande är ett praktexemplar. Detta bekräftelsebehov som som då tillfredställs genom att berätta för alla sina 453 vänner på facebook att "Per just completed a 7 km run.." är egentligen inget nytt som just uppstår med ålderskrisen. Det ter sig bara olika i olika perioder i livet. Mer om detta en annan gång. I den här ålderskristräningsuppdateringarna skulle jag även vilja prata om subgrupperingar. Subkategori 1: De som är "proffstränare" och har träning som hobby. Inte ok. Subkategori 2: De som inte tränat på 15 år men nu plötsligt tagit tag i det. Precis godkänt - så klart träning ska uppmuntras men varje jävla träningspass är inte så intressant.
ANYWAY! Det som nu fick mig att fundera på just detta idag var uppdateringen "Johan just finished a 3 km walk, duration 38 minutes". Är det en pik till ovannämnda är den ju genialisk och jättekul, en gång. Jag vill inte behöva läsa om varje gång Johan går till jobbet, eller till Ica. Lets hope.
Den första anledningen, som jag väljer att kassera, är att tekniken helt enkelt gått framåt och att alla träningsappar har en direktknapp till facebook. Visst, den kanske spelar in till en viss gräns, kanske framförallt för "jag är ingen stor facebookanvändare"-gruppen som med detta menar att dom inte gillar att bidra till facebook utan endast är inne och smygläser utan att göra sig sedda, dvs de snyltar bara på stämningen. Att bidra- eller snylta-resonemanget är ett otroligt användbart resonemang som kan rättfärdiga diverse beteende man ibland behöver ursäkter för. Hur som helst, tillbaks till anledningarna för träningsuppdateringarna.
Anledning nummer två är alltså ålderskristräning. Att detta fenomen framförallt visat sig på min facebook det senaste året får nu en naturlig förklaring eftersom jag närmar mig 30 med stormsteg. Helt plötsligt måste man bevisa för sig själv, men framförallt för andra (och då i synnerhet sina skolkompisar man inte träffat sen gymnasietiden) att man fortfarande är ett praktexemplar. Detta bekräftelsebehov som som då tillfredställs genom att berätta för alla sina 453 vänner på facebook att "Per just completed a 7 km run.." är egentligen inget nytt som just uppstår med ålderskrisen. Det ter sig bara olika i olika perioder i livet. Mer om detta en annan gång. I den här ålderskristräningsuppdateringarna skulle jag även vilja prata om subgrupperingar. Subkategori 1: De som är "proffstränare" och har träning som hobby. Inte ok. Subkategori 2: De som inte tränat på 15 år men nu plötsligt tagit tag i det. Precis godkänt - så klart träning ska uppmuntras men varje jävla träningspass är inte så intressant.
ANYWAY! Det som nu fick mig att fundera på just detta idag var uppdateringen "Johan just finished a 3 km walk, duration 38 minutes". Är det en pik till ovannämnda är den ju genialisk och jättekul, en gång. Jag vill inte behöva läsa om varje gång Johan går till jobbet, eller till Ica. Lets hope.
Kommentarer
Trackback
